Födelsedagsfirande

Happy Birthday

Oj oj oj

Imorgon är en stor dag i Hugos liv. Första födelsedagen. Inte klokt vad tiden gått fort. Det är tur att Nicke gudfar är här och kan hjälpa till med skönsång. Tårtan står färdig i kylen. Och jag känner mig alldeles överväldigad över att vår fina dreng alldeles snart är ett helt år gammal.

I brist på skuggjagarbilder

Tack


tack tack

Just nu...

...jagar Hugo sin skugga. Han går runt, runt i vardagsrummet och ser mycket fokuserad ut. Var är kameran??

Tack så mycket...

...är en väldigt gångbar fras hemma hos oss just nu. Man får nämligen saker av Hugo hela tiden. Han går ut i hallen och hämtar skor, han öppnar garderoben och hämtar skärp, han plockar upp gosedjur i leklådan och lämnar stolt över allt till oss. Ibland är det riktigt praktiskt. "Ge den här till pappa" kan man säga och sonen gör precis som man säger. Lite beroende på vad det är man ger och om han inte lyckas bli distraherad på vägen förstås.

Hugo delar med sig

Gurka någon?


Och tittar på tv


och käkar lock

Carro och Sara

har varit hos oss i helgen. Oj vad skoj vi har haft. Hugo gillar uppmärksamhet och det har han fått en massa av. Vi har ätit god mat, pratat och haft mysigt. I fredags visade jag och Hugo Viborg för tjejerna och i lördags åkte vi till Århus och hängde lite med Kajsa och Petter som bor där.

Efter att tjejerna åkt hem idag har vi varit på fotboll och Hugo har knatat fram och tillbaka på läktaren och hälsat på alla som kommit i hans väg. Hugo älskar andra barn och på fotbollen är det alltid en massa ungar. Alla är inte lika förtjusta i Hugo som han är i dem men det verkar inte bekymmra honom. Han jagar efter dem ändå...

Morning glory

Say no more...

Linda på besök

Iförrgår kom Linda hit till oss och det tycker vi är mysigt värre. Hugo delar ut blöta pussar och går på promenader med faster för att titta på traktorerna som åker fram och tillbaka utanför vårt lilla område. Det ska läggas cykelbana och ordnas upp i allmänhet. Hugo är galen i traktorer och lastbilar och vi undrar stilla om det är vi som omedvetet uppmuntrat detta engagemang eller om han har ett medfött intresse. En bilgen typ.

Pa-pa

Hugo snackar allt mer. Det kommer långa haranger och han försöker verkligen härma oss när vi säger saker. En del ord och läten är lättare än andra. Under en längre tid har det kommit mkt ma ma ma och pa pa pa utan någon egentlig riktning fastän vi kanske velat tro det. Men nu har han faktiskt börjat säga pappa i två stavelser och så fort han får syn på Martin. Det är så sött så att man bara smälter och Martin är mäkta stolt. Han kan peka på mig och säga däh om man frågar var mamma är men han säger det inte. Än.

Och just det morbror är väldigt stolt också eftersom Hugo faktiskt säger ke när han får syn på Nicke (morbrors namn). Hugo har ett eget fotoalbum med bilder på sina allra närmaste släktingar och i det tittar vi varje dag eftersom vi inte ses så ofta. Dessutom ringer morbror, Ke videosamtal till Hugo ungefär fyra gånger varje dag.

Dålig service

Hugo och jag flög hem från Sthlm men kom inte längre än till Köpenhamn eftersom den lilla kvinna som arbetade bakom incheckningsdisken vid Arlanda inte kunde checka in vårt bagage hela vägen. Det gick tydligen inte trots att vi gjort så tidigare. På så vis hann vi inte med vår anknytningsflight och Martin fick istället hoppa in i bilen och köra till den danska huvudstaden för att hämta oss. Till råga på allt var hon allmänt otrevlig och ohjälpsam, incheckningsdamen alltså.

Överlag tycker jag att det är märkligt att så få människor hjälper till med bagage eller överhuvudtaget erbjuder hjälp när man reser själv med femtielva väskor och en liten kille. Jag har ju en hel del erfarenhet av detta nu och det gör mig så förbannad när folk stönar över att man är i vägen istället för att vara lite behjälpliga.

Sen finns det ju alltid undantag som den danska man som sprang ikapp oss på väg in mot planet och lyfte på samt av våra saker och fixade fram en vagn när vi landat på Kastrup. Han räddade på sätt och vis vår dag och fick än att åtminstone lite återfå tron på människan.

Stockholm

Passade på att stanna hemma några extra dagar i samband med dopet. Tog tåg från Göteborg på vägen upp vilket Hugo gillade starkt. Att sitta fastspänd i bilbarnstolen är numera bland det värsta Hugo vet så det blir nog fler tågresor i framtiden. Har förhoppningar om att en ny större bilbarnstol ska göra undervärk med bilfärderna framöver men det kanske är önsketänkande?

Under dagarna i Sthlm hann vi med att träffa en hel del vänner också. Och tänka sig solen sken och det var rktigt varmt ute så vi picknickade bland annat i Vasa Parken med kusin Love, Agnes och några till. Jag namedroppar bara alla under ett och ett halvt år här och nu för vi var faktiskt riktigt många. Mysigt hade vi iallafall och kusinerna gosade en hel del.

Kusinkram


Hugo och Agnes

Världens finaste gudbarn

Martin och jag är numera stolta faddrar till Love Stig Sanny Åslund.


I söndags döptes Love i Stefanskyrkan. Jag och Hugo var på plats (Martin fick inte ledigt) och Love skötte sig alldeles utmärkt under hela cermonin. Hugo hade däremot lite svårt att sitta still och lekte mestadels i trapporna utanför kyrkan tillsammans med mormor.

Hugo knatar